Thou Wast Mild and Lovely

Amerikanska Josephine Decker bidrar med två filmer på årets festival. Thou Wast Mild and Lovely är den fiktionsfilm som toppar listan över de ca 15 sedda filmerna hittills! Tyvärr har jag inte lyckats få in hennes debutfilm Butter on the Latch i mitt schema, men det är inte en överdrift att jag längtar efter ytterligare en upplevelse undertecknad Decker. I festivalprogrammet utlovas erotik, poesi och våld - ledord som alltid skapar höga förväntningar hos mig. Och trots stundtals voice-over och mycket naturinslag, som sällan är favoriter, infrias dessa förväntningar mer än fullt. Jag tas igenom nästan hela mitt känsloregister under filmens gång, men inte alls som om det vore en guidad och upplyst väg. Snarare är jag en helt blind följeslagare som aldrig vet vilken känsla som drabbar härnäst.

/M

Before the Last Curtain Falls

Gardenia är stumteater, en kärleksförklaring, identitetskonflikter, stolta poser och transgenderpolitik på scen. Skådespelarna har turnerat Europa runt med föreställningen och nu nått den stora finalen. I Before the Last Curtain Falls av Thomas Wallner dras vi in i närgångna och individuella porträtt av alla medverkande som knyts samman med vackra sceniska gestaltningar från föreställningen. De flesta har runt 60 levnadsår bakom sig och delar bristen på en självklar plats i samhället. Någon har levt som de vill nästan hela livet, en annan i tio år och en tredje lever fortfarande under stigmats förtryck. Skildringen berör mig från första sekund till långt efter sista! Kort sagt, jag var knäckt.

/M

Elephant Song

Laurence Anyways från 2012 var senast då jag var i kontakt med något från Xavier Dolan. En 3 timmar lång njutning som täcker en tio-års period där huvudkaraktären, som genomgår en könskorrigering, ställs inför motgångar i sitt arbetsliv och framförallt i sin kärleksrelation. Men som vinner det liv hon var menad att leva. Samt vinner fördjupade relationer på andra håll i och med sitt livsval. I Charles Binarmé's Elephant Song, som fick inleda filmfestivalen för mig igår, hittar vi Dolan i en av huvudrollerna. Något som inte är särskilt ovanligt även för hans egna filmer.

Det är väldigt få miljöer och karaktärer, tyngd på skådespel och dialog. Jag tycker att förutsättningen för att ett kammarspel ska fungera är att just dessa element är starka. Och det är de verkligen! En psykiater har försvunnit och en manipulativ patient på mentalsjukhuset kan veta något om försvinnandet. Berättelsen har många lager som skrapas fram med dramaturgisk skicklighet. Det är avskalat och spännande och jag kan bara inte få nog av Dolan! Varken som regissör eller skådis. Så snart jag kan ska jag även ta mig an hans senaste verk Mommy.

/M

I’m baaaaaack!

Minns ni när jag brukade trakassera er med mina tankar om film och annat som inte hade ett skit med film att göra? Ni som känner mig vet att jag inte har slutat. Ska testa att samla de där tankarna igen, här.

Och så lämpligt att starten för Göteborgs Internationella Filmfestival är på fredag!

Hörs/M

Dagsform: XII

Firar 1:a Maj och 1 år med min kärlek!

/M

Festivalurval 3 av 25

Efter att ha genomlidit två hela dagar med rätt dålig film hamnade jag på Silent Sonata (2010). 'Äntligen' är allt jag kunde känna, äntligen någon som förstår vad fiktion är! Även om det handlar om verklighetsförankrade problem som krig så hindrar inte det den slovenska regissören Janez Burger från att göra något speciellt både storymässigt och visuellt. Vackert värre och helt utan dialog!

Tror jag tänker utnämna den kanadensiska Small Town Murder Songs (2010) till bästa filmen på årets festival (av de jag såg då..). Ed Gass-Donnelly lyckas i sin film pricka in väldigt mycket av mina filmiska vurmor. En avmätt, fåordig huvudkaraktär, en lågmäld småstadshistoria med bubblande trubbel under ytan, mycket enkelt men utan att säga allt, utmärkande musik som får fungera som ett eget berättarelement. Samt grymt skådespel av Peter Stormare, min nya småstadsidol!

Den grekiska Attenberg (2010) av Athina Rachel Tsangari måste bara ses! Väldigt intressant innehåll och även berättarstruktur. Hjärtskärande vacker faderdotter-relation som framkallade ett litet tårkalas hos mig. Om en kvinna som relaterar mer till djurlivet och ställer sig frågande till människans beteende.

/M

Festivalurval 4 av 15

I Tournée (On Tour) från 2010 följer vi en fransk manager och ett gäng amerikanska burleskartister. Trots dokumentärt upplägg är det fiktion, men även till vardags är detta deras sysselsättning. Så på sätt och vis spelar de sig själva, eller åtminstone sina verkliga "star-personas". Fantastiskt underhållande scennummer och människor!

I Post Mortem (2010) presenteras vi för konsekvenser av Pinochet's Chile, men utan att gå in på detaljer. Filmen har ett befriande begränsat perspektiv. Vi ser enbart den personliga världen hos filmens hjälte och får förstå vad situationen har för konsekvenser för just honom. Snygg och lågmäld.

Chatroom (2010) är Hideo Nakatas senaste. Inte alls i samma genre som Ringu (1998) eller Dark Water (2005) dock. Att ett gäng ungdomar i Chelsea träffas på nätet för att snacka kanske inte låter som en psykologisk thriller. Men det är nog troligen den närmsta genren. Scenografin är riktigt snygg och gör en skarp kontrast mellan de två olika världarna vi presenteras för. Det gäller eventuellt (åtminstone i mitt fall) att ha lite is i magen till en början innan man köper konceptet helt. Detta rörde dock inte alls det visuella, utan snarare skådespelet. Intressant och mycket bra genomfört hursomhelst!

Den polska regissören Jerzy Skolimowski återkommer till Göteborgs Filmfestival efter Four Nights with Anna från 2008 som jag tidigare hyllat här på bloggen. Denna gången ser vi Vincent Gallo i en blodig, grisig och skitig kamp för överlevnad i Essential Killing (2010). Politisk thriller med fantastiskt foto!

Det var allt för den här gången, jag hoppas kunna komma med lite fler tips senare i veckan!

/M