La Haine (The Hate) från 1995 av Mathieu Kassovitz kom som ett svar på den då aktuella situationen i Parisförorterna. Laurant Cantets Entre les murs (Mellan väggarna) är ytterligare ett debattinlägg i samma fråga men där ungdomarna har förflyttats in i klassrummet. Med Sarkozys syn på invandring och ungdomsbrottslighet vet vi nu så pass många år senare att situationen i princip står oförändrad.
Här får publiken framförallt följa samspelet mellan lärare och elever, men också förhållanden inom de två grupperna. Det känns trovärdigt och nyanserat. Den enda sida du egentligen inte vill ställa dig på är det straffsystem som den franska skolan tillämpar.
I La Haine skildras ett dygn av ungdomarnas lediga tid precis i efterverkningarna av ett upplopp. Men orkar man inte med det stiliserade svartvita (vilket jag verkligen kan förstå då jag vid flera tillfällen kämpat med Polanskis Nóz w wodzie (Knife in the Water) från 1962, men aldrig kommit längre än en kvart in i filmen utan att behöva ersätta den med något Tarantinotillfredsställande) så kan man gott ta sig en titt på Entre les murs. Här kan bara dina förkunskaper om förortskonflikterna lägga grunden, för allt du får serverat sker innanför det franska skolsystemets fyra väggar.
Verkligt imponerande skådespel (från verkliga elever på den skola där filmen utspelar sig) gör att över två timmar replikväxling mellan svarta tavlan och skolbänkarna är helt i sin ordning.
Trots att det stora biografkomplex som byggts upp i Jönköping har bidragit till ökade biobesök - kanske mer än någon annanstans i Sverige under förra året - gör det mig glad att alternativ visning fortfarande erbjuds av Folkets Bio varje onsdag och söndag. Kolla programmet här!
/M
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar