måndag 18 maj 2009

ESC-FINAL





Nej. Det här är inte en schlagerblogg, så jag ska strax återgå till sedvanliga filmnörderier. Men om finalen i lördags måste först sägas några mer eller mindre reflekterande/konstaterande ord.

Ernman och Sveriges bidrag förtjänade visserligen en bättre placering än som femte från botten, men enda anledningen för mig att hoppas på svensk vinst var ändå att ha en större chans att se nästa års spektakel live. Och detta bidrar även den norska segern med - och gör därför deras vinst i sig någorlunda hanterbar. Ja, jag älskar också armhävningsdansen och stråkarna. Och refrängen minns man ju. Men:
Att Europa unisont kunde rösta fram den versen och framförallt Rybaks käcka framförande av den...? Jag vidhåller att de mest distanslösa bidragen i tävlingen levererar både bästa låtar och show såklart. Efter finalen slutade min lista över top-fem på följande vis:

1. Moldavien
2. Armenien
3. Ukraina
4. Bosnien-Herzegovina
5. Albanien

I verkligheten såg det ut såhär:

1. Norge (med nästan dubbelt så mycket röster som tvåan)
2. Island
3. Azerbajdzjan
4. Turkiet
5. Storbritannien

Slutsats:

Jag gillar fortfarande knäppt mer än käckt.

Europa gillar fortfarande smöriga ballader på välsjungen engelska, lagom exotiska bidrag (men med radiovänligt discodunk) och har, som jag misstänkte redan förra året, en ny faiblesse för unga ryska pojkar.

/M

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar