What's mine is mine and what's yours is mine aswell...

Är det verkligen ett mysterium att amerikaner inte verkar kunna titta på utländsk film? Eller handlar det överhuvudtaget om det. Alfredssons Låt den rätte komma in har ju mottagits omfamnande av USA, trots allt. Jag skulle säga att det handlar om ett djupt rotat nationellt kontrollehov snarare. Hur som helst är det sedan länge tillbaka ett faktum att det 2010 kommer en amerikansk Låt den rätte komma in. Obs! Obs! Obs! att det inte är en nyversion av den svenska filmen utan en såkallad re-adaptation direkt från den översatta boken. Vilket tillåter Mr Reeves att välja vilket spår som helst, att tolka och omtolka precis hur han vill.

Men när jag tittar på dessa concept-posters ovan tänker jag att Ajvide Lindqvists värsta farhågor kanske inte kommer besannas ändå. Sent i januari i år satt han framför sin publik, samtidigt som hans mästerverk rullade på nedskruvat ljud bakom honom, och sa att han fruktade för att barnen kommer växa till tonåringar i re-maken. Han menade att den valda åldern var helt avgörande för att kunna skildra en blodig, smutsig och våldsam kärlek som samtidigt är helt ren och oskyldig. Allså befriad fån sexualitet. Att dra några slutsatser från en liten liten bild är kanske onödigt, men ser de ändå inte ut som barn? Jag vill gärna tro det iallafall.
Dessutom får jag känslan av en visuell tematik från den svenska filmen som verkar ha lagt sig på dessa konceptutvecklares minnen. Jag tänker på de hinnor, ytor, väggar och fönster som Ajvide Lindqvist vid samma visning beskrev som gränser mellan att vara innanför och utanför på olika sätt, och som också hänvisar till titeln (eller tvärtom) och det faktum att Eli (och Oscar också på sitt sätt) måste bli inbjuden. Och titeln på den amerikanska verkar ju trots allt bli Let me in, fast här möter vi Owen och Abby istället...

Den som lever få se!

/M