...Dìo Mìo!

Det finns serier som jag stundtals tittar på trots att det kryper i huden på mig när jag gör det! Klassiska sådana är kriminalserier ála CSI och Cold Case eller svenska motsvarigheter som Oskyldigt dömd eller amerikanska ungdomsvarianter som One Tree Hill och:
Gilmore Girls!

Den sistnämnda har alltid varit problematisk för mig. Jag har en stark känsla av att jag hatar de här manusförfattarna. Samtidigt som jag tycker att det finns en viss skicklighet där också.

Serien har en rapp dialog, det vet vi alla. Och:
Jag hade köpt det om mor och dotter var de enda som pratade på det viset. Men att alla i serien är rappa i käften är inte lika realistiskt. Jag blir galen på detta.

Ok. Vi fattar att ni kan skriva dialog. Men kan ni inte skriva karaktärsspecifik sådan?

Anledningen till att Gilmorefrustrationen bubblar upp just nu är för att jag förra veckan hade det hysteriska nöjet att se Gilmore Girls dubbat på spanska. Eftersom spanskan är ett ganska rappt språk förstärktes och bekräftades alla mina tidigare föreställningar om serien! Det kändes bra.

/M