Tarmvred

Import/Export från 2007 av den österrikiska regissören Ulrich Seidl blev min brutala introduktion till hans filmkonst. Nu jobbar jag mig långsamt bakåt därifrån – tills en ny film från mannen, sanningssägaren, provokatören… debattören (eller vad man nu helst vill kalla honom) är aktuell vill säga.

Långsamt går det för att diverse invärtes knutar måste lösas innan det finns utrymme för fler. Ibland löses de redan under filmen gång, med skratt åt visuell komposition, vardaglig absurditet eller värmande karaktärer. Men:

Oftast snörs och vrids knutarna hårdare genom överjävlig sorg, saknad, tristess och kanske vanligast av de alla – överjävligt förtryck. Det är skoningslöst, äckligt och gör ont. Men det är åtminstone ärligt.

Import/Export har jag följt upp med Tierische Liebe (Animal Love) från 1995 och Hundstage (Dog Days) från 2001. När tarmarna rätat ut sig efter den senare står Models från 1999 på tur.

Smärtstillande någon?

/M