Allt jag tidigare sagt om Titiyo tar jag tillbaka. Särskilt allt som sades under långfredagen på Debasers soligt blåsiga uteservering med vetskap om hennes stundande konsert på kvällen. Att Titiyo för mig personifierat trist radio-soul/pop måste grunda sig i något. Jag misstänker att det handlar om plågan "Come Along With Me" från 2001, men också min ovilja inför att aktivt söka upp musik för att bekräfta/dementera mina första intryck. Detta händer inte förrän musiken slumpmässigt kommer till mig. Av en slump (eller snarare tack vare en fredagslång vänlig själ) stod jag sedan på konserten ändå, och skämdes. Shit vilken kvinna, vilken röst, vilket påskägg!
För den mer klubbiga sidan av hennes aktualiteter lyssna på "Das Gnome Killit Remix" och "Awakening". För hjärtskärande duett med Motoboy; "If Only Your Bed Could Cry".
/M
För den mer klubbiga sidan av hennes aktualiteter lyssna på "Das Gnome Killit Remix" och "Awakening". För hjärtskärande duett med Motoboy; "If Only Your Bed Could Cry".
/M
Men åh, Titiyo har alltid varit bra.. Come along var, ok kanske lite överexponerad, men himla catchy ändå. typiskt att jag missade detta och uteserveringspremiären..
SvaraRaderajag tror inte detta var uteserveringspremiären, men jag kan fylla i att vi var tappra som få; kylan var nästintill outhärdlig och hela anledningen att vi såg konserten.
SvaraRaderamen comealong catchy? ta genast tillbaka!
Aldrig!! jag nynnar på den as we speak!
SvaraRaderaoch hmm jag är ju inte den mest kyltåliga så det var kanske lika bra att jag får vänta till varmare tider..