Konsten att göra upplevelse av en intetsägande film

Nej. Jag ska inte rada upp vad för tankar eller erfarenheter jag personligen har om och av detta. Inte nu iallafall.
Istället ska jag skriva om Matti Bye som är min nya idol. Han är tonsättare och pianist. Han är även en av de ytterst få som kan betitla sig själv som stumfilmskompositör.
Alla de tillfällen som jag haft chansen att höra honom spela till stumfilm har jag av outgrundliga anledningar missat. Gissa hur upprymd jag blev när han placerade sig vid pianot (och vid andra musikaliska hjälpmedel) på Cinemateket i Malmö en helt vanlig och solig dag med en helt vanlig och svårmodig min.

Filmen var inget att ha: Man är borta från fru och son i tre år, fru lämnar man och son för rikare man, man försörjer son genom lågstatusjobb, son växer upp och får högstatusjobb (läkare), man blir dödssjuk och son ger dödshjälp. Alltså, skildrad fader/son-relation med plenty sugar on top. Så dramaturgiskt platt som stumfilm tyvärr kan vara om det då inte vore för Matti Bye.

Men han har även bidragit med nyskriven musik till diverse svenska stumfilmer som är intressanta av även andra skäl. Erotikon från 1920 av Mauritz Stiller är en av mina favoriter på boxen Svenska Stumfilmsklassiker. En film som sågs på Kristanstads Filmmuseums biograf utan musik (och med rethosta!) men ändå kunde uppskattas. Den andra favoriten är Häxan från 1922 av Benjamin Christensen som jag har sett vid ett flertal tillfällen och då med olika musikaliska bidrag, dock aldrig av Matti Bye - vilket snarast ska åtgärdas!

/M