Free fall

Det är inte första gången jag ser film av ungerska György Palfi på filmfestivalen i Göteborg. 2007 var det hans Taxidermia  som fick mig att både skratta och grimasera av avsmak. Han är alltid noga med att dra absurditeter till sin absoluta spets - på alla håll. Högt eller lågt. Vanligtvis är den svarta komiken ett genomgående element. I Free fall, som skulle kunna kallas för en episodfilm, är detta också framträdande. Men i ett par berättelser går det mig helt förbi. Ramhistorien om en kvinna som hoppar från hustaket där hon bor är en av de mest intressanta. Samma sak gäller de två mer extrema, både innehållsmässigt och stilistiskt. Ämnen som gränslös skräck för såväl bakterier som föräldrarskap behandlas. En av dem jagade till och med ut besökare från salongen. Och om kroppslig explicitet är svårhanterligt för dig kanske du inte ska utsätta dig för filmen, eller bara blunda under just den episoden!

/M