Mina behov

Idag slår det mig att en stor del av festivalen har passerat, och jag har inte ens varit på min favoritbiograf än. Det är svårt att hinna skriva. Lika svårt som det är att hinna äta och kissa. Mina mest grundläggande behov hamnar i skymundan här. Jag kastas fram och tillbaka mellan biograferna med hjälp av linan (som jag och min allierade kallar den). Hinner inte ens gå, eller andas. Måste springa från spårvagn till biljettkontroll, från biljettkontroll till biografsäte, från biografsäte till spårvagn osv...

Jag börjar omvärdera de basala behoven i mitt liv. Kanske är film det mest sugande. Sömn är till exempel något som aldrig varit särskilt prioriterat för mig, de som känner mig kan intyga att få saker får mig ur sängen halv åtta på morgonen. Under den här veckan är det dock inte ett problem.

Höjdpunkterna de senaste dagarna har varit Ajvide Lindqvists manuskommentarer till Låt den rätte komma in, kroatiskt burleskt, polskt som Polanski, kall, och rykande varm, finsk skräck, Kaufmans regidebut, skildrad förlossningsdepression, något oväntat från Sverige och något belgiskt med fantastiskt soundtrack.

/M