Efter att en film väl fått sjunka in är det inte så ofta jag inte riktigt vet vad jag känner för den. Allra minst när det gäller de som kommer från Lukas Moodysson. Jag har väntat i över ett dygn på att Mammut ska formulera sig men börjar tappa tålamodet nu. Fast att jag skulle vilja vara det, antar jag att jag inte är helt förtjust. Jag är inte heller helt förfärad. Så ljummen känsla bara. Moodysson. Ljummet? Konstigt.
Ni andra tyckande och tänkande människor, kan ni formulera detta åt mig?
/M
Ni andra tyckande och tänkande människor, kan ni formulera detta åt mig?
/M
Den var bra. Bättre än Lillja 4evah. Den filmen var fan bara obehaglig, o det är det som är skillnaden. Denna filmen underhåller. Om man inte lyckas underhålla så ska man fan inte hålla på med film. Hur som, mycket tack vare det vackra fotot o Gabriel G. Det som känns lite paklistrat för mig är peddo kappitlet scenen med appelsinerna (där doktorn lagar "mat") o kanske tom hela historien om den snygga snälla thaihoran. Jag tror filmen hade burit utan dom händelserna. Men istället lyser lukas präktighet igenom, där han ännu en gång (på samma sätt som en mobbad tolvåring) måste berätta så himmla dumma o elaka vi e.
SvaraRaderaMvh D
puss ;)
Bra! Nu är tankeverksamheten igång igen. Inte för att jag helt håller med dig. För mig handlar film om att väcka känslor, om det är känslor av obehag eller glädje spelar mindre roll. Begreppet "underhållnig" är väldigt konstigt också - jag tror man borde byta ut det mot fascination i filmsammanhang.
SvaraRaderaJag undrar: varför koppla pedofili till scenen där doktorn "lagar mat"? Gillar inte heller den, men utveckla gärna!
Jag håller med: detta är moraliserande på ett sätt som jag inte har upplevt i hans tidigare filmer.
Puss på dig D!
/M
Absolut inte bättre än Lilja 4-ever! Håller med Mal, filmer är inte till för att underhålla, snarare fascinera. En del filmer behöver inte ens väcka känslor, en stum oformulerad stämning räcker gott och väl;) Men inte i Mammuthfallet, här är den stumma känslan bara ljum.
SvaraRaderaMammuth innehöll en mängd symbolmättade repliker vars enda funktion var att bära fram filmens idé och budskap. Trist. Jag gick trots allt igång på känslan som den här filmen frammanade hos mig: sorg, måste sponsra ett fadderbarn i ett fattigt land, måste, jag är en dålig människa, fuck vad jag hatar mig själv, vad jag hatar den här världen, alla är dåliga människor, jag borde ta livet av mig.
Visst, filmen är moraliserande, men den dömer heller inte. Filmen har ett budskap, det kan vara så himla trist med konst som har budskap som sitt självändamål.
Fan, jag kan heller inte formulera mig kring den här filmen. Motstridiga känslor. I give up.
Tack för fin blogg!
/Saskia
Visst, stum oformulerad stämning funkar också bra - men hos mig väcker även det vanligtvis känslor. Jag tror jag förhastade mig lite angående det där överhuvudtaget, om det är känslor av glädje eller obehag spelar visst roll: obehagliga känslor ger ALLID en bättre (inte sagt mer underhållande) filmupplevelse än glada. Men det är ju mer en smaksak - och just därför även jag gillar Lilja bättre.
SvaraRaderaBudskap som självändamål kan va trist, men inte i närheten av hur trist det är med provokation som självändamål. Utan att jag har sett den tänker jag att Ett hål i mitt hjärta hör till den kategorin.
Och D, jag ser nu att jag fattat fel. Peddo-avsnittet är såklart ett eget och har inget att göra med att doktorn "lagar mat". Så i princip menar du att allt som utspelar sig utanför NY ska bort? Vad hade blivit kvar av historien då? Jäsp, säger jag.
/M
seriöst, jag vill inte se filmen. jag vill inte gilla den, för jag vill inte att moodysson ska lägga tid på fler sådana här projet, tid han kunde använda till annat som jag skulle känna starkare för än "gilla". jag vill heller inte ogilla den för det känns så tragiskt och onödigt alltihop i så fall.
SvaraRadera