Den på många sätt fattiga (dock inte budgetmässigt förstås) musikalfilmen Dreamgirls från 2006 gick på tv igår. Filmen ska basera sig på The Supremes karriär sägs det. Fast att jag hade sett den tidigare ägnade jag min lördagskväll åt att till viss del jaga upp mig själv över hur dålig filmen är. Men:
Inte för att jag tillhör den massiva skara som säger sig ha svårt för musikaler eftersom "det inte är realistiskt att folk plötsligt brister ut i sång". Jag undrar vem som överhuvudtaget trånar efter verklighet när de sätter på en film? Men jag tror att just samma skara skulle kunna gilla en film som Dreamgirls eftersom musikinslagen kanske känns mer logiska då musiker skildras.
Anledningen till mitt uppkastande är istället för att jag framförallt ställer ett högt krav på en musikalfilm och det är att alla låtarna helst ska vara skitbra. Och med det menar jag att alla låtarna helst ska vara hits! I Dreamgirls är det få Supremes-låtar alltså.
Sweeney Todd från 2007 gav mig en liknande upplevelse. Som tur var fanns det där åtminstone rikligt med snygg kostym, scenografi och tjockt, plastigt och klarrött blod som någon typ av kompensation för de fullkomligt intetsägande låtarna. Självfallet baserar sig ju musikalfilmer i regel på musikaler - dit kritiken egentligen bör riktas. Eller snarare till själva anpassningen av en musikal från scen till film. The Rocky Horror Picture Show från 1975 bör fungera som en förebild för alla med sådana ambitioner. Det finns en anledning till varför filmen har haft filmhistoriens längsta premiärvisningstid - bra låtskrivare och krävande publik.
/M
Inte för att jag tillhör den massiva skara som säger sig ha svårt för musikaler eftersom "det inte är realistiskt att folk plötsligt brister ut i sång". Jag undrar vem som överhuvudtaget trånar efter verklighet när de sätter på en film? Men jag tror att just samma skara skulle kunna gilla en film som Dreamgirls eftersom musikinslagen kanske känns mer logiska då musiker skildras.
Anledningen till mitt uppkastande är istället för att jag framförallt ställer ett högt krav på en musikalfilm och det är att alla låtarna helst ska vara skitbra. Och med det menar jag att alla låtarna helst ska vara hits! I Dreamgirls är det få Supremes-låtar alltså.
Sweeney Todd från 2007 gav mig en liknande upplevelse. Som tur var fanns det där åtminstone rikligt med snygg kostym, scenografi och tjockt, plastigt och klarrött blod som någon typ av kompensation för de fullkomligt intetsägande låtarna. Självfallet baserar sig ju musikalfilmer i regel på musikaler - dit kritiken egentligen bör riktas. Eller snarare till själva anpassningen av en musikal från scen till film. The Rocky Horror Picture Show från 1975 bör fungera som en förebild för alla med sådana ambitioner. Det finns en anledning till varför filmen har haft filmhistoriens längsta premiärvisningstid - bra låtskrivare och krävande publik.
/M
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar