Vän av tecken/symbolik/lyrik

Det var längesen jag läste Kristian Lundberg och det var längesen jag läste Lyrikvännen. Det var längesen jag läste lyrik överhuvudtaget ska understrykas. Svaret på varför är enkelt och handlar om att min tecken- och symboljakt skiftat från tryckt till rörlig media. Eller lite mer fördjupat (eller förenklat...), en bok känns tung, besvärlig och fylld med övertydliga TECKEN i mina händer. Film och tv pågår utan krav framför mina ögon och ger istället mig ett val: har jag lust att se tecken och symboler idag eller inte?

När jag läste Lyrikvännen senast kretsade temanummer ofta kring kända skapare och tänkare. Det var Carl Michael Bellman, Sonja Åkesson, Pier Paolo Pasolini och Sören Kierkegaard. Förtillfället presenteras intressant tematik som rör sig mer på symbolnivå istället. När jag tänker på Lundberg tänker jag på händer, ett rum, ett fönster, fadern, sonen och det heliga... trädet. Det är Trädet som är temat för Lyrikvännens senaste nummer. När jag tänker på Lyrikvännen tänker jag mest på intellektuell analys. Vän av lyrik, litteraturkritiker och numrets gästredaktör Anna Thörnell kombinerar analys med egen lyrik då hon skriver om trädets symbolik i just Lundbergs poesi. Detta står till min förtjusning lika mycket som att tidskriftens nästa tema är Skräck!

Har jag lust att se tecken och symboler idag? Svar ja, därför ska jag köpa det nya numret och "träda in" som redaktionen kvickt uppmanar till!

/M