...kvar tills det att årets händelse sätter igång! De tio dagar då skola, jobb och de flesta sociala lekar går bort och all tid ägnas biomörker! Göteborgs Filmfestival börjar på fredag, men mentalt är jag nog där redan nu. De två första filmerna är nu inbokade, plus massa andra men de förpassas till senare inlägg här. Ett tajt schema för hela veckan är trots allt utformat.
Premiärfilmen blir Henri George Clouzot's Inferno, med andra ord en dokumentär om en fransk filmskapare på 60-talet. Hans verk rörde sig ofta inom vansinnets värld och många menade också att denna värld inte på något sätt var främmande för honom personligen. Produktionen av just L'Enfer slutfördes aldrig men manuset realiserandes dock av Chabrol 1994. Fram till för några år sedan var Clouzot's eget material försvunnet, men är nu det som utgör grundstommen i dokumentären om honom - något som ska vara en smått psykadelisk upplevelse!
Nästa på listan är Life during wartime. Vad en "fristående fortsättning" på Todd Solondz Happiness kan tänkas innebära förblir en gåta tillsvidare. Men eftersom filmen åtminstone är regisserad av Solondz själv blir den oudvikligen ett måste!
Jag blir perverst varm i hjärtat av att tänka på hur jag för tolv år sedan inte bara introducerades för Philip Seymour Hoffman för första gången genom denna film, utan också för den svartaste humorn jag någonsin stött på. Det sägs att i hans senaste film blir skratten bara färre och färre.
Om det blir någon fullträff så kommer det mer om detta!
/M
Premiärfilmen blir Henri George Clouzot's Inferno, med andra ord en dokumentär om en fransk filmskapare på 60-talet. Hans verk rörde sig ofta inom vansinnets värld och många menade också att denna värld inte på något sätt var främmande för honom personligen. Produktionen av just L'Enfer slutfördes aldrig men manuset realiserandes dock av Chabrol 1994. Fram till för några år sedan var Clouzot's eget material försvunnet, men är nu det som utgör grundstommen i dokumentären om honom - något som ska vara en smått psykadelisk upplevelse!
Nästa på listan är Life during wartime. Vad en "fristående fortsättning" på Todd Solondz Happiness kan tänkas innebära förblir en gåta tillsvidare. Men eftersom filmen åtminstone är regisserad av Solondz själv blir den oudvikligen ett måste!
Jag blir perverst varm i hjärtat av att tänka på hur jag för tolv år sedan inte bara introducerades för Philip Seymour Hoffman för första gången genom denna film, utan också för den svartaste humorn jag någonsin stött på. Det sägs att i hans senaste film blir skratten bara färre och färre.
Om det blir någon fullträff så kommer det mer om detta!
/M
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar