I festivalprogrammet beskrivs den amerikanska Dear Lemon Lima (2009) bland annat som en tjejig Napoleon Dynamite (2004). Den senare filmen hör långt ifrån till mina favoriter. Det känns dessutom lite snävt att skriva att det är en "tjejfilm" bara för att den är sjukt pastellig och har många tjejer i huvudrollen. Har någon poängterat att Napoleon Dymamite är en "killfilm" på samma sätt bara för att färgtematiken konnoterar det manliga tonårskönet? Tror inte det. Men:
Nog om de gravt bristande och fattigt formulerade filmtexerna i programmet. Detta är inte direkt något nytt för i år.
Suzi Yoonessi som har producerat Miranda Julys fantastiska Me and You and Everyone We Know (2005) regidebuterar med något helt annat än en billig och enkelt genomförbar independentfilm. Indie är den likväl, men med otroligt genomarbetad stilistik och snyggt foto. Till skillnad från Napoleon Dynamite (när jag ändå kommit igång med smutskastningen) har den dessutom fördjupade karaktärer och ligger inte på samma nivå som en animerad MTV-serie!
Filmen var ett oslagbart bot mot min bakfylla igår morse. Det blev många skratt och några tårar också.
/M
Nog om de gravt bristande och fattigt formulerade filmtexerna i programmet. Detta är inte direkt något nytt för i år.
Suzi Yoonessi som har producerat Miranda Julys fantastiska Me and You and Everyone We Know (2005) regidebuterar med något helt annat än en billig och enkelt genomförbar independentfilm. Indie är den likväl, men med otroligt genomarbetad stilistik och snyggt foto. Till skillnad från Napoleon Dynamite (när jag ändå kommit igång med smutskastningen) har den dessutom fördjupade karaktärer och ligger inte på samma nivå som en animerad MTV-serie!
Filmen var ett oslagbart bot mot min bakfylla igår morse. Det blev många skratt och några tårar också.
/M
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar